Ann-Mari Johansson
Mitt liv har bestått av mycket tragiska och kaosartade händelser som gjorde att jag blev sjuk, framförallt psykisk ohälsa men även andra kroppsliga diagnoser som ger stor trötthet och mycket värk i kroppen.
Jag är mamma till sex barn och mitt tredje barn föddes 1986, en son efter två döttrar. Men 1988 när Andreas var drygt två år så drabbades han av en hjärntumör och det blev mycket inläggningar, behandlingar och operationer. När han var 4 år så upptäcktes ytterligare en tumör i huvudet och nya behandlingar och operationer. Som följd av alla ingrepp så fick han svår epilepsi med grand mal kramper som gjorde hans liv väldigt tungt då han missade mycket skolgång och allt som barn vill göra med enormt smärtsam huvudvärk och stor utmattning efter varje kramp och vi levde också hela tiden med den enorma rädslan att cancern skulle komma tillbaka, så det var oerhört tufft för oss alla.
Till vår stora lycka och glädje krampfri efter operation vid 16 års ålder.
Den 21/12 2006 åkte Andreas på julfest för personalen, och jag var så lycklig för hans skull, inte visste jag då när jag släpper av honom utanför värdshuset och kramar om honom och önskar honom en riktigt trevlig kväll att det var sista gången jag fick hålla om min älskade son.
Den kvällen träffade han en kille på festen och av någon anledning så kör dom iväg med hans bil och denna resan slutar strax utanför samhället och båda pojkarna omkommer. Den värsta mardröm man kan uppleva. Livet tog en helt annan vändning och blev aldrig mer detsamma.
När jag var på ett läkarbesök 2016 så bläddrade jag i en tidning i väntrummet och läste en artikel om en kvinna som hittat läkning i måleri och där började mitt skapande. Jag köpte lite färger och började att måla. Det var helt utan krav och handlade mer om att få en stund utan ångest och jag kände direkt att detta gav mig mycket läkning och det fanns en anledning att stiga upp på morgonen.
Så småningom kom lusten till att utveckla mitt måleri och där är jag idag, jag har deltagit på några samlingsutställningar och även haft en separat utställning på Tofta konsthall utanför Varberg.
Jag är så tacksam över att leva i ett land där vi får bra läkarvård och hjälp när vi drabbas. Hade vi bott i ett fattigt land så hade aldrig det varit möjligt så det är mycket som vi tar för givet som många inte ens kan drömma om.
