Lisa Teo Johansson

När min grund föll samman under mig och livet fallerade på en kvart, fattade jag penseln då penna och linjerat papper, som tidigare använts som ventilation, inte höll mig samman mer. Detta var i början av 2019 och sen dess har jag vetat vem jag är.

Jag är Lisa!
En mamma, en konstnär, en kraft i sig!
Bosatt i Landskrona, 31 år på papper, pensionär i livserfarenhet, ett barn i hjärtat.

Och det är just mitt hjärta som driver mig fram. För jag vägrar att dölja mina känslor och jag målar dem som dem är, mina, dina, allas. För alla känslor är okej och jag har gjort det till mitt jobb att visa hur vackra, även de som tynger oss mest, faktiskt kan vara.

Så när jag blev kontaktad av Loza Foundation, när jag fick frågan att donera målade känslor för att göra andra lyckligare, ge dem ett värdigare liv, ett hem, en trygghet, så fanns inga tvivel. Tänk att få hjälpa dessa starka kämpar, genom att måla deras smärta och låta andra beskåda den, blottas, ren, genuin, rakt upp i ansiktet, och på så sätt ge dem livet tillbaka.
För mig är det nog den vackraste känsla. Känsla av tacksamhet!